En avkopplande paus i sommargrönskan är aldrig fel. Kan man då göra det hängmattan, ja då är väl just ”sommaren” fullbordad på något sätt.

Problemet – när man kommit något till åren och vigheten uteblir – kan dock vara att ”komma upp” i denna något ostadiga viloplats. Men väl där, NJUT!

Det här med att en fågels fjäderdräkt kan variera en hel del kan ibland ställa till med bekymmer.

Ta t.ex. en art som skrattmås (Chroicocephalus ridibundus), på bilden nedan har vi tre olika typer av dräkter.

I vänster rad (från ovan) har vi först två gamla individer i sommardräkt. Därefter kommer en årsunge (1k=född 2022) och underst en gammal fågel i vinterdräkt. Att den senare har vinterdräkt, så här mitt i sommaren, kan bero på att den kanske inte har skridit till häckning detta år. Till högert slutligen ytterligare en årsunge.

En cykeltur i närområdet renderade i några besök på vår våtmarker.

Att få notera lyckade häckningar värmer alltid.

Här några bilder på en fiskmås (Larus canus) med unge som vi hittade i dagvattendammen vid Biltema.

I den relativt nyanlagda våtmarken Ödåkra sjö såg vi en knipa med minst tolv ungar. En stor kull vill jag påstå. Troligen hade knipan häckat i en uggleholk strax intill våtmarken.

Nedan en stolt mamma, gräsandshona (Anas platyrhynchos) med fyra ungar som simmade omkring i den s.k. runda dammen i vårt bostadsområde. Ska bli spännande att se om hona klara av att föda upp hela kullen till vuxen ålder. Mink och kråkor brukar gå hårt åt …

En ny art har häckat i vår trädgård i år, kråka eller gråkråka (Corvus cornix). Boet har legat tre meter från sovrumsfönstret. Dock har paret varit väldigt diskreta och har nästa varit överdrivet tysta och inte berättat om si närvaro.

Kråkan tillhör numera en av de arter som finns med på ”rödlistan”.

Artdatabanken bedömer/sammanställer vart femte år en förteckning, där det framgår statusen för en enskild arts risk att dö ut i Sverige.

Rödlistan ger också en överblick över arternas tillstånd. I bedömningen från 2020 har antalet rödlistade arter ökat med elva procent jämfört med 2015.

Nästan en tredjedel av Sveriges häckande fågelarter minskar så mycket att de numera finns med på rödlistan. Mer än hälften av de tropiska flyttfåglarna är idag rödlistade.

Varför förekommer då kråkan på ”rödlistan”? Orsakerna är flera. Vanliga fåglar som kråka och fiskmås jagas och minskar kraftigt i antal bland annat på grund av det och ändrad sophantering.

Märkliga ”formationer” kan man hitta i naturen! I detta fall en bläckfisksvamp (Clathrus archeri) som ursprungligen kommer från Australien. Är en sen invandrare till Sverige.

När det mognar, spricker det upp i toppen och rödaktiga, långsmala tentakellika armar växer ut. Därav namnet.

Svampen har en obehaglig lukt, inte ätlig och växer i lövskogar och på betesmarker. Svampen får (än så länge?) betecknas som något av en raritet.

Vi har haft förmånen att se denna svamp tidigare – år 2016 – då vid Västersjön.

9 oktober 2021 var en dag då hustrun och jag satt på altan och njöt av ett skådespel ovan våra huvuden. Högt däruppe, i den klarblå himlen, skruvade en massa rovfåglar i en termikbubbla, dvs det var bra uppvindar för dem att kunna ta höjd.

Under dagen passerade en massa rovfåglar på sin flytt söderut genom Europa. I första hand var det ormvråk (Buteo buteo) som vi sågs. Mer än 1 000 ex passerade.

Andra arter som flög förbi var t.ex. röd glada (Milvus milvus) och sparvhök (Accipiter nisus).

Just för arten ormvråk är kanske NV-Skåne och då främst området Helsingborg och norrut mot Hittarp/Domsten den förnämsta sträcklokalen i landet. Detta gäller både vår- respektive höststräck. Närheten till Danmark – ca 4,5 km på den smalaste passagen – gör att det sker stora koncentrationer här för att på snabbaste sätt ta sig över Öresund.

Det är faktisk så att området slår både Falsterbo och Ottenby vad gäller sträcket just för ormvråken.

Tornfalken (Falco tinnunculus) är en rovfågelart som ryttlar, dvs ”hänger” på fladdrande vingar och spanar efter byte. En annan är fjällvråk. I och för sig en sanning med modifikation, eftersom även andra rovfåglar kan upplevas göra på samma sätt då de ”går upp i vind” och hänger stilla.

Arten relativt vanligt förekommande och kan ses då de t.ex. spanar av dikeskanterna på de större vägarna som korsar landskapet.

Tornfalken kan vara ganska tacksam att få till att häcka i holkar/bolådor. När vi var nyinflyttade i vårt hus hade vi under två år förmånen att ha ett par häckande på vår husgavel, vilket resulterade i 6+5 ungar. Många bilder blev det från mötena på tomten.

Första flygturen kunde nästan sluta var som helst, på ett fönsterbleck eller på någon ”höjd” i trädgården.

Linné kom in i våra liv som en något otrygg omplaceringsfall och för hans egen del var det lite av ”sista chansen”. 

Han fann sig snabbt väl tillrätta hos oss ”den nya familjen”.  Lite av den där otryggheten – från tidigare ”förhållande” – fanns dock alltid kvar och som kom fram då och då.

Han hade en del egenheter som inte alltid var så positiva. Men å andra sidan kan man knappast vänta sig något annat av en boxer. Något som de flesta som haft boxrar säkert kan intyga.

Han var en ganska liten och kompakt boxerhanne, men med stor pondus och som inte la några tassar i blöt för att visa vem som var mest dominant. Ett sätt och ett kroppsspråk som ibland tyvärr gav helt fel signaler till andra hanar och som också gjorde att vi fick var med på noterna i alla lägen. Det blev dock bättre med åren och när Linné väl insåg vem det var som bestämde.

En annan egenhet – inte heller är helt obekant för boxerägare – var att han inte ville vara ensam hemma, vilket ibland i ren hämnd kunde resultera i en lite pöl på hallgolvet. Vår ytterdörr har också tydliga spår av sökandet efter flocken.

Men vad gjorde det! Flocken – familjen – var allt för honom och oss, och han trivdes som bäst när alla var samlade. Barn och barnbarn var toppen!