För det mesta är det ”bara” gräsänder som håller till i våra dammar i närområdet. Men då och då kan det bli någon överraskningen.

Härom dagen upptäckte vi en stjärtand (Anas acuta) som hade tagit sällskap av både gräs- och bläsänder. Även om vi sett arten tidigare på Sofiero våtmark hör det dock inte vanligheterna. Dock såg han (för det var en hane) lite ensam ut och höll sig lite i bakgrunden.

Det är en mycket vackert tecknad and och det som gör arten lite speciell, förstår man av namnet. Det är just stjärten, även om denna individ kanske inte direkt är ett typexempel. Stjärtfjädrarna ska växa ut ytterligare en bit.

Mycket blänk och glitter var det på vattenytan. Regnet strilade ner så försiktigt.

Vitkindad gås (Branta leucopsis) är idag en vanlig art som i princip kan ses här i NV-Skåne året runt. Dock är det främst under vinterhalvåret som större ansamlingar förekommer och då många individer väljer att övervintra i våra trakter.

Idag uppskattade vi att vi såg 10-12 000 ex på fälten runt Svedberga kulle.

Annat var det på 1970-talet då jag började skåda fågel. Arten sågs som en riktig raritet här i NV. Man fick vara tacksam och överlycklig om man fick se några mindre flockar på sin flytt till Nordsjöländerna och då främst till Holland. Vi kände dock till att vitkindad gås övervintrade i större mängder på Gotland.

Men sen hände något. Arten tycktes ändra strategi. Började övervintra även här i de södra delarna och börja häcka mera frekvent för att numera vara spridd över stora delar av Sverige.

Flyttar ner mot Nordsjökusten gör arten fortfarande och det handlar om flera 100 000 ex som passerar över oss eller nere vid Skånes sydkust. Ett verkligt skådespel de dagar då ”den stora flytten” pågår.

Lite mera information om arten hittar du t.ex. här i SLU:s, Artdatabanken.

Det börjar gå mot sitt slut för höstens sydsträckare när det gäller rovfågel. Några röda glador (Milvus milvus), tre ormvråkar (Buteo buteo) och ett par sparvhökar (Accipiter nisus) hann dock passera över mig under den dryga timmen jag var på plats nedanför Sofiero slott. Kanske var det inga helhjärtade försök att ta sig över Sundets 4,5 km vatten, men iväg bar det trots allt.

Visst hade vi hoppats på lite tryffel idag, men ack nej. Hur möjligheten att hitta tryffel här i NV-Skåne har jag inte en aning om. Det lär finns hela 65 olika arter av denna svamp i Sverige.

Den ”matiga arten” – svart tryffel eller sommartryffel – finns i hela Europa, med sin nordliga gräns på Öland och Gotland, där den i viss omfattning även odlas.

Som sagt ingen tryffel idag, men väl ett par andra sorter.

Att matlagning kan ta lite tid fick vi lära oss idag. Att tillaga denna danska nationalrätt kräver några timmar. Och väntan skapar en stigande hungerkänsla. Toppar man sedan det hela med ”en mindre god kaka” (ett gubbauttryck), faller alla smaklökar på plats och det uppstår en härlig njutningskänsla.

Gubbagängets eskapader från idag hittar du med dessa länkar, dansk stek och fransk kaka.

När man är ute i naturen finns det alltid motiv som drar ögat till sig. Och visst kan ett delvis nersågat träd som fått sällskap av några svampar väcka en nyfikenhet.

Nu är jag inte så bra på svampar – är glad när jag hittar en kantarell – men vad jag kommit fram till så ska detta vara en fjällig tofsskivling (Pholiota squarrosa).

Beskrivning enligt Svampguiden är följande:

Hatten är gulvit och har utstående bruna fjäll. Skivorna är ljusgula till bruna. Foten har samma färg som hatten och utstående fjäll. Växer på lövved, ofta vid basen av levande eller döda lövträd. Oätlig.

Fjällig tofsskivling – Pholiota squarrosa (svampguiden.com)

Tycker nog att beskrivningen stämmer ganska bra, men som alltid det finns förväxlingsrisk med t.ex. kryddtofsskivling, svartfjällig tofsskivling och piltofsskivling.

OBS! Ät aldrig en svamp som du själv inte 100% säkert vet är en matsvamp!

Idag gjorde vi ett besök på för oss ett nytt område, Finnstorps strövområde. Finnstorp ligger på Söderåsens sydsluttning i närheten av Kågeröd och här finns ett antal korta, rösade leder i terräng som bjöd på både hala backar och blöta fötter, men också vackra färger.

Ett 40-tal gräsänder var på plats i den större dammen. Över trädtopparna svävade både en duvhök och en ormvråk förbi och flera korpar hördes ”klonka” i närheten.

Skogens färger är vackra vid den här tiden på året, strax innan alla blad har fallit av. Bland löven på marken dök det fram en och annan svamp. Inget ätbart vad vi kunde ses. Tvärtom, flugsvampen är bara vacker att se på.

Fågellivet var trots allt ganska blandat för att vara vid tiden här tiden på året. Hur är det då på våren månne? Till dagens lista kunde vi foga större hackspett och gröngöling bland hackspettarterna. Ett par kungsfåglar födosökte i närheten och det gjorde även en kvartett koltrastar och en rödhake. När vi satt och fikade kom några domherrar och hälsade på. I grillhuset fick vi också besök av en talgoxe. Kan det vara så att denna lärt sig hitta rester från människans framfart i detta hus och att matbordet är dukat?

Grått, trist väder. Med regnet hängande i luften är dagen som gjord för ”diverse ärenden”. Med lite god vilja och planering av färdrutten, skall det nog gå att få in lite fågel också.

Vill nog påstå att vi var ganska nöjda vid hemkomst. Diverse ärenden gjorda och en del fågel fick vi se.

Vi lyckades pressa in en halv ”örnrunda” (får väl förklara detta begrepp vid något tillfälle) som faktiskt resulterade i en obs av havsörn (Haliaeetus albicilla) av yngre modell ute vid Svedberga. Roligt var också en observation av blå kärrhök (Circus cyaneus), där både hane respektive hona noterades.

En art som ganska ofta tar följe med tofsvipa i samband med flyttningen är ljungpiparen (Pluvialis apricaria). Inget undan tag idag heller. Flera mindre flockar noterades. Trevligt!

Det var många år sedan vid besökte denna lokal senast. En lite grå och fuktig oktoberdag bestämde vi oss. Hur mycket hade förändrats?

I början på 1980-talet tillbringades ganska många timmar här i samband med ringmärkning. Och det blev t.o.m. övernattning i tält vid något tillfälle. Här ett minne från något av dessa tillfällen.

Bilden ovan måste vara tagen på försommaren eftersom kabblekan står i full blom och grönskan på träden ser ganska skir ut ännu

Området är sig ganska likt än idag. Träd och buskar har givetvis växt på en del, men det nerlagda stenbrottet är sig likt.

Fågellivet denna oktoberdag var ganska sparsamt. Vädret, med lätt duggregn, bidrog säkert. Dock möttes vi av ett bekant läte. Det var korpen, en art som fanns där även på 1980-talet. Det visades sig vara en havsörn som korpen ”jagade”. Hade vi fått se havsörnen på 80-talet, hade det mer eller mindre varit en sensation. Numera har arten en annan status.

En annan art som också passerade idag var gladan, eller röd glada (nedan till vänster) som den numera heter. Arten började återkomma så smått när det begavs sig på 80-talet, för att numera vara vanlig långt upp i landet.