I bland har man turen med sig. Denna flock dovhjortar (Dama dama) gick helt ogenerat i en hästhage ute vid Svedberga kulle. De verkade vara helt upptagna av att beta av det nya, gröna gräset som började komma upp.

Kul att se de två olika färgfaserna tillsammans, den lite ljusare med tydliga vita fläckar och den mörkare, mera brun päls och mindre tecknad.

En solig dag i förra veckan hade vi besök av denna mörka jordhumla (Bombus terrestris). Det var en drottning och ganska imponerande med sin storlek, drygt 2 cm.

Nu undrar jag ju lite varför vara på vingar så här tidigt, med tanke på det snöväder som råder utomhus?

Samling inför nattkvist!

Precis utanför vår tomt har Mariastadens skator (Pica pica) en av sina samlingsplatser för nattläger. Som mest har vi räknat in drygt 30-talet individer som ”sovit över”.

Lite märkligt är hur diskreta de är här, trots att de i vanliga fall kan vara ganska skräniga.

Denna lilla krabat höll jag på att köra över med min permobil idag, där den satt ensam och en smula övergiven på en cykelbana. Det är en unge av ringduva som troligen precis lämnat tryggheten i boet.

Så här i slutet av oktober börjar det bli sent med ungar, men helt ovanligt är det inte för just ringduvan. En art som hinner med ett flertal kullar per år.

Höstens första nattfrost. Precis under noll-sträcket nu på morgonen. Och vilka dök upp då?! Jo, sidensvansarna (Bombycilla garrulus).

Även om jag såg en ”förpatrull” igår, var det betydligt flera som ”hemsökte” bostadskvarterets lämpliga matinrättningar i form av oxel- och rönnbärsträd idag. Kanske något 100-tal sågs.

Denna taltrast (Turdus philomelos) försökte flyga igenom vårt uterum idag. Gick naturligtvis inte så bra. Mötet med glasrutan slutade med tvärstopp och hjärnskakning!

Fågeln kvicknade dock till efter någon timme och flög sedan iväg. Förhoppningsvis utan bestående men.

Ska jag ta gul eller blå eller kanske båda. En högst aktuell fråga i dessa oroliga tider.

Skogsduvan (Columba oenas) är kanske något av en ”doldis”, tycker jag. Man hör den oftare – t.ex. i Pålsjö naturreservat – än man ser den. Lätet är dock inte någon skönsång precis. Snarare ett doft hoande.

Skogsduvan är en flyttfågel men här i södra Sverige kan den ses nästa året runt, alltså även under vintern. Häckar i håligheter i träd ,men uppskattar även holkar av något större modell.

Skogsduvan är något mindre än ringduva (Columba palumbus). Fjäderdräkten är ganska lika och skiljer sig inte så mycket vad gäller färgerna, med undantag av fläckarna på halsen. Dessutom har ringduva vita band på vingarna som syns då den flyger.

Koltrasten (Turdus merula) är både vacker att titta på och en fantastisk ”sångare” som får oss att tänka på The Beatles melodi, Blackbird.

Vi är dock lite bekymrade för hur årets häckningssäsong har avlöpt. Två eller tre nya bo i vårt cykelskjul har det blivit, men sedan inget mera?

Paret koltrast födosöker i stort sett dagligen på vår gräsmatta och har även flugit iväg med föda, vilket skulle kunna tyda på häckning hos någon granne,

Men, vi har inte sett några ungfåglar ännu! Är högst ovanligt så här års.

Tyvärr stryker det omkring olika katter och även skatorna har nog full koll, så många faror lurar.

De senaste veckorna har vi haft besök av en handfull rödstjärtar (Phoenicurus phoenicurus) i vår trädgård som förbereder sig inför den kommande flytten söderut, dvs äta och äta för att få till en bra fettreserv.

Som så ofta på sensommaren kan dräkterna variera mycket. Detta beroende på att flertalet individer helt eller delvis byter sina fjädrar, de ruggar. Till på köpet har vi alla ungar som också ska hinna rugga sina ”ungfågelfjädrar” till ett mera vuxet utseende.

På bilderna några olika individer med varierande fjäderdräkt. Lite närmare förklaring finns på respektive bild.