Ett av Fredrikförbundets devis har alltid varit … ”Glöm aldrig fikat”! Och visst är det så att halva nöjet är att fika när man är ute och rör sig i markerna.

När jag igår väntade på hustrun utanför vår närbutik, fick jag plötsligt syn på en falk som passerade på relativ hög höjd. Eftersom jag inte direkt såg vad det var för art, tog jag några snabba bilder på den passerande fågeln och kom fram till att det var en tornfalk (Falco tinnunculus).

MEN, när jag förstorade bilden, upptäckte jag att tornfalken hade tagit med sig matsäcken! En liten mus hade fått bli färdkosten.

Efter att hållit en låg profil under sommaren (kanske beroende på de värmerekord som slagits, t.ex. här i Helsingborg med över 30gr) har nu gubbagänget vaknat till igen. Den 4 september vad dags för hösten första matlagningsträff bland grytorna.

Vad skulle det då bli? Önskemål om fisk har förekommit, så varför inte! Torskrygg med vitvinssås och goda tillbehör blev det.

Mer om hur vi gick tillväga och recept, hittar du här.

I detta fall inte blåsippan utan några andra trevliga ”sippor”.

Tillgängligheten – för min egen del – kanske inte den bästa, men att beskåda lite på avstånd är inte fel heller. Å andra sidan fick övriga njuta och förmedla intrycken.

Ett besök på Grevie backar (eller Grevie åsar) i dessa dagar är nästan ett måste. Mängder av backsippor (Pulsatilla vulgaris) står i sin finaste prakt för tillfället och det lär nog hålla i ett tag till, med tanke på det kalla klimatet som råder.

Dovhjorten (Dama dama) är inte bara vacker att se på den smakar väldigt bra också. Det fick vi prova på vid dagens ”gubbaträff” då det just stod hjortfärsbiff på menyn. Hur maträtten tillagades hittar du via denna länk.

Även om det kanske inte känns så motiverande att bygga bo (jag har i och för sig inte frågat) när vintern knappt har hunnit avlägsna sig, är koltrastarna (Turdus merula) redan igång med sin häckningsbestyr.

Det gäller dock att inte lämna dörren till garaget öppen. Risken finns då att paret koltrast finner detta utrymme som lämplig boplats. Nu får de hålla tillgodo med cykelskjulet, där det är fri entré.

Nackdelen med fri entré är att även andra arter (t.ex. skatorna) utnyttjar denna möjlighet, vilket givetvis inte uppskattas av bobyggarna och även vi som värdfamilj håller med. Vi får se hur det utvecklar sig framöver.

Att få med både hane och hona på samma bild, ja… det kan var både enkelt och klurigt ibland, beroende på vilken art man försöker fotografera.

För en art som svarthätta (Sylvia atricapilla) blir det dock lite extra kul när man har turen att fånga paret tillsammans. Varför? Jo, honan har inte någon svart hätta. I stället är hennes färgteckning brunt på hjässan.

Sädesärlan är en av de fågelarter som alltid har satt sin prägel på våren, tycker jag. Även om arten numera ganska regelbundet övervintrar i NV-Skåne, är det ändå något speciellt med de första iakttagelserna i slutet och mars eller början av april. På något sätt har arten en glatt och lustfyllt uppträdande som förebådar våren.

Sädesärlan är i första hand en insektsätare som främst förekommer i öppna biotoper. Den trivs bra i närheten av bebyggelse och vatten (som för övrigt framgår av bilderna ovan).

I folktron har alltid sädesärlan haft stor betydelse och den betraktades som en ”märkesfågel”, dvs det hade sin betydelse på när och hur man såg den första ärlan för året t.ex. Det var också viktigt att värna om arten.

Det senare låter som ganska aktuellt i dagens läge också, med tanke på vad som händer med vårt klimat.

Nu formligen exploderar vitsipporna (Anemone nemorosa) i Pålsjö naturreservat med omnejd. Det är knappt så att man hinner med att beskåda all denna blomsterprakt.

Men inte nog med det, även gulsipporna (Anemone ranunculoides) är redan på gång. Dessa brukar annars komma någon vecka efter det att vitsipporna har tittat fram.

Människans längtan att flyga har nog alltid funnits där. Att t.ex. få se en svävande örn passera på stela vingar uppe i skyn vill jag påstå ger en frihetskänsla och en viss harmoni.

Nu är kanske inte jag så sugen på att utmana det hela genom att skärmflyga, men visst kan man se vissa likheter med hur fåglarna tidvis glider fram landborgens nivåskillnader och utnyttjar de orografiska vindarna, dvs vindar som närmast marken påverkas av byggnader, vegetation och topografi och i detta fall bildar uppströmmar.

Idag, nere vid Sofiero slott, fanns det minst fem skärmflygare som togs sig fram och tillbaka mellan Pålsjöbaden och Larödbaden.

Två hanar (bock), två honor (get) och ett ungdjur (även detta en kid/get) betade fridsamt strax intill Sofiero slott idag.

Men det gäller trots allt att ha full koll på omgivningen. Speciellt en av honorna var mera på alerten. Kan ju va så att det är ”moderskänslorna” som påtalar detta, med tanke på ungdjuret som är med i flocken? Däremot tycktes bockarna va mera upptagna av att beta. Det gäller ju att äta upp sig riktigt efter några tuffa vintermånader och inför va som komma skall.

Den gråaktiga vinterpälsen börjar så smått få ge vika och ersättas av den nya, rödbruna sommarpälsen (syns tydligast på sista bilden nedan). Men fortfarande kan rådjuren se ganska så slitna och taniga ut.

Bocken har fortfarande basthorn, dvs att hornen har fortfarande kvar den blodfyllda huden. Denna ska fejas nu på våren inför kommande revirstrider (mars-september) och med en avslutande brunstperiod som infaller under juli-augusti månader.