En vackert utfärgad fågel (= en fågel i sin finaste fjäderdräkt) drar alltid ögat till sig lite extra. När jag idag stannat till vid en fågelmatning i Pålsjö skog, kom plötsligt denna sparvhök på ett smygande besök. Fanns det något att slå klorna i? Nä … helt tomt på småfågel. Larmet hade gått strax innan och alla hade hunnit sätta sig i säkerhet. Men jag fick en bild på ett annars så svårfångat motiv.
Det är inte så många dagar sen som jag skrev om denna uggla, ett motiv som oftast är på plats vid Sofiero gård. Har man väl en gång hittat ugglans dagkvist så kan man vara ganska säker på att den ”är hemma” då man passerar. I vart fall nu på vintern. Oftast nerkrupen, helt orörlig i den avbrutna björkstammen och man måste verkligen veta var man ska leta.
Ormvråken är en annan art som man i princip kan se i Pålsjö naturreservat året runt, där den för övrigt häckar med några par. Redan nu i mitten av januari verkar det som reviren börjar ockuperas och man kan se dem komma tysta, kryssande mellan trädstammarna.