Jag vet inte om man ska kalla det tur eller inte, men den här räven (Vulpes vulpes) mötte vi idag då vi var ute på tur.
Vi upptäckte ett par ören som stack upp över det höga gräset i fjärran. Va det ett lodjur eller …? Nä, då vi fick upp kikarna fick vi klarhet, en räv.
Den kom emot oss, närmare och närmare. Skulle vi inte bli upptäckta? Jovisst hade den koll på oss men vår närvaro tycktes inte ha någon betydelse. Räven fortsatte framåt.
Först trodde vi kanske att den inte var helt frisk, men pälsen såg fin ut och inga skador såg vi heller. Den var nog helt enkelt ute på jakt. Men det oskygga uppträdandet förbryllade oss.
Vi stod kvar och till sist kom den så nära som kanske 4-5 meter, då den stannade till och drack vatten från en lätt isig pöl. Men till sist fick vi röra oss vidare. Räven i sakta mak framför oss på stigen innan den smet in bland träden, för att långsamt, med ett öga på oss hela tiden, försvinna bort.
Kan det ha varit så att den var uppvuxen och van vid människor och därför uppträdde på detta oskygga sätt?
Foton: Christer Strid