Två havsörnar strax intill vindkraftverken vid Västraby blev resultatet. I övrigt ganska sparsamt med rovfåglar, några ormvråkar och röd glador.
Vid Välinge kyrka – där Hasslarpsån möter Vegeå i stora översvämningar – fanns mycket med änder, bl.a. ca 250 bläsänder (kanske den största koncentration i NV-Skåne för tillfället ?)
Annars var nog dagens tema ”alla vårfåglar kommit ren”. Sånglärkor nästa över allt. 10-tal strandskator vid Vegeås mynning och någon enstaka gravand. Ytterligare gravänder på Ornakärr som flankerades av nästa 50 ex tofsvipor.
Avslutningsvis hemfärd över Svedberga där vi möttes av doften av kvarglömda (?) sockerbetor (se inlägg från december). Den något sötaktiga aromen – nu tyvärr med viss ”bismak” av en pågående jäsningsprocess – väckte barndomsminnen från 1950/60-talets Hasslarp, då en ort med ett blomstrande sockerbruk. Jag känner en viss nostalgi i bröstet då denna ännu bekanta lukt gör sig påmind. TÄNK att denna ännu finns kvar!
Det blev ett stopp trots allt, därför en oväntad flock med drygt 20-tal gravänder upptäcktes på ett av fälten med rester från sockerbetsodlingen.
När vi väl spanade vidare i det besvärande motljuset upptäcktes mer än 100 tofsvipor och åtminstone 11 ”rörliga sockerbetor” som visades sig vara ljungpipare (!)