Två havsörnar strax intill vindkraftverken vid Västraby blev resultatet. I övrigt ganska sparsamt med rovfåglar, några ormvråkar och röd glador.

Vid Välinge kyrka – där Hasslarpsån möter Vegeå i stora översvämningar – fanns mycket med änder, bl.a. ca 250 bläsänder (kanske den största koncentration i NV-Skåne för tillfället ?)

Annars var nog dagens tema ”alla vårfåglar kommit ren”. Sånglärkor nästa över allt. 10-tal strandskator vid Vegeås mynning och någon enstaka gravand. Ytterligare gravänder på Ornakärr som flankerades av nästa 50 ex tofsvipor.

Avslutningsvis hemfärd över Svedberga där vi möttes av doften av kvarglömda (?) sockerbetor (se inlägg från december). Den något sötaktiga aromen – nu tyvärr med viss ”bismak” av en pågående jäsningsprocess – väckte barndomsminnen från 1950/60-talets Hasslarp, då en ort med ett blomstrande sockerbruk. Jag känner en viss nostalgi i bröstet då denna ännu bekanta lukt gör sig påmind. TÄNK att denna ännu finns kvar!

Det blev ett stopp trots allt, därför en oväntad flock med drygt 20-tal gravänder upptäcktes på ett av fälten med rester från sockerbetsodlingen.

När vi väl spanade vidare i det besvärande motljuset upptäcktes mer än 100 tofsvipor och åtminstone 11 ”rörliga sockerbetor” som visades sig vara ljungpipare (!)

Det blev en liten skara gubbar som tog sig ann dagens måltid, fläskfilé provencal och en mycket ”nyttig” blåbärskladdkaka. ”Barnbarnsförkylning”, linsbyten och födelsedagsfirande gjorde att vi blev decimerade till endast 4 personer bakom grytorna.

Inga problem med tillagningen utan vi njöt till fullo av slutprodukterna.

För dig som kanske blir lite sugen, hittar du recepten till fläskfilén och kladdkakan här.

För några veckor sedan stod vi på samma plats och spanade vid Gretas stuga då det dök upp en sparvhök (Accipiter nisus). Idag var vi på samma ställe. Plötsligt dyker en sparvhök upp. Men, det var inte samma fågel. Nu en hona istället och en yngre upplaga. Skulle kunna tänka mig att hon är inne på sitt andra levnadsår eftersom hon fortfarande är lite fläckig på strupen bl.a. och inte helt tvärbandad som längre ner på buken.

I Kungshultsskogen fortsätter kommunen att glesa ut bland bokarna så att undervegetationen ska få lite mera tillgång till sol. Tidpunkten för detta arbete är inte på något sätt optimal, tycker jag. Fuktigt och mjukt i skogen vilket gör att maskiner skapar ”fula sår” där de försöker ta sig fram.

Men det som är mera bekymmersamt är att man inte har någon koll på vad som häckar i området. Paret ormvråk uppskattar inte tilltaget och frågan är om de vill stanna kvar?!