Tror att vi aldrig sett så mycket vatten på Ornakärr som nu de sista dagarna i december. Och man blir ju lite tveksam om man ska köra vidare ut över ängarna. Men vi gjorde slag i saken … det gick bra.
Ornakärr har väl alltid varit en form av buffert och beteshagarna har fungerat som en form av översilningsytor.
Lite vårkänslor fick vi också. Inte för att vi ville bada – med tanke på allt vattnet – utan för att vi fick se fyra tofsvipor som kom förbiflygande. Tofsviporna kan vara ett bra vårtecken, men i detta fall var det säkert några individer som inte hunnit längre söderut ännu.