”Svampigt konstverk”

När man är ute i naturen finns det alltid motiv som drar ögat till sig. Och visst kan ett delvis nersågat träd som fått sällskap av några svampar väcka en nyfikenhet.

Nu är jag inte så bra på svampar – är glad när jag hittar en kantarell – men vad jag kommit fram till så ska detta vara en fjällig tofsskivling (Pholiota squarrosa).

Beskrivning enligt Svampguiden är följande:

Hatten är gulvit och har utstående bruna fjäll. Skivorna är ljusgula till bruna. Foten har samma färg som hatten och utstående fjäll. Växer på lövved, ofta vid basen av levande eller döda lövträd. Oätlig.

Fjällig tofsskivling – Pholiota squarrosa (svampguiden.com)

Tycker nog att beskrivningen stämmer ganska bra, men som alltid det finns förväxlingsrisk med t.ex. kryddtofsskivling, svartfjällig tofsskivling och piltofsskivling.

OBS! Ät aldrig en svamp som du själv inte 100% säkert vet är en matsvamp!

En grillad korv kan ”sitta fint”!

Idag gjorde vi ett besök på för oss ett nytt område, Finnstorps strövområde. Finnstorp ligger på Söderåsens sydsluttning i närheten av Kågeröd och här finns ett antal korta, rösade leder i terräng som bjöd på både hala backar och blöta fötter, men också vackra färger.

En av de små fiskedammarna i området – foto: Christer Strid

Ett 40-tal gräsänder var på plats i den större dammen. Över trädtopparna svävade både en duvhök och en ormvråk förbi och flera korpar hördes ”klonka” i närheten.

Eftersom det finns goda möjligheter till att grilla en korv, kändes det lämpligt att ”slå till” med denna utsvävning dagen till ära. Korven glänser, snart är den färdig att inmundigas – foto: Christer Strid

Vill du ha tak över huvudet när du ska grilla, går det bra i detta lilla hus – foto: Christer Strid

Skogens färger är vackra vid den här tiden på året, strax innan alla blad har fallit av. Bland löven på marken dök det fram en och annan svamp. Inget ätbart vad vi kunde ses. Tvärtom, flugsvampen är bara vacker att se på.

Vårt lilla gäng i strövtagen – foto: Christer Strid

Fågellivet var trots allt ganska blandat för att vara vid tiden här tiden på året. Hur är det då på våren månne? Till dagens lista kunde vi foga större hackspett och gröngöling bland hackspettarterna. Ett par kungsfåglar födosökte i närheten och det gjorde även en kvartett koltrastar och en rödhake. När vi satt och fikade kom några domherrar och hälsade på. I grillhuset fick vi också besök av en talgoxe. Kan det vara så att denna lärt sig hitta rester från människans framfart i detta hus och att matbordet är dukat?

Vipor och gäss

Grått, trist väder. Med regnet hängande i luften är dagen som gjord för ”diverse ärenden”. Med lite god vilja och planering av färdrutten, skall det nog gå att få in lite fågel också.

Vitkindade gäss (Branta leucopsis) rastar numera i 1000-tal i NV-Skåne, Annat va det på 1970-talet då arten var en sensation hos oss – foto: Christer Strid

Tofsvipan (Vanellus vanellus) samlas vid den här tiden på året för flytt längre ner i Europa. Bilden från ett ”vattenfyllt” Ornakärr, ute på Kullahalvön – foto: Christer Strid

Vill nog påstå att vi var ganska nöjda vid hemkomst. Diverse ärenden gjorda och en del fågel fick vi se.

Vi lyckades pressa in en halv ”örnrunda” (får väl förklara detta begrepp vid något tillfälle) som faktiskt resulterade i en obs av havsörn (Haliaeetus albicilla) av yngre modell ute vid Svedberga. Roligt var också en observation av blå kärrhök (Circus cyaneus), där både hane respektive hona noterades.

En art som ganska ofta tar följe med tofsvipa i samband med flyttningen är ljungpiparen (Pluvialis apricaria). Inget undan tag idag heller. Flera mindre flockar noterades. Trevligt!

Varför ”steppar” gråtruten?

Ibland kan man se företrädesvis måsar och trutar stå och stampa i marken. Ser ju vid en första anblick lite kul ut. Men varför gör de så? Jo, det håller på att locka fram föda.

Genom att stampa med fötterna åstadkommer fågeln vibrationer marken som ”lockar upp”, t.ex. maskar och därmed lite matnyttigt.

Prova själv! Klappa i gräsmattan och du får säker resultat.

Hallabäckens naturreservat

Åsa på väg in mot det gamla stenbrottet – foto Christer Strid

Det var många år sedan vid besökte denna lokal senast. En lite grå och fuktig oktoberdag bestämde vi oss. Hur mycket hade förändrats?

I början på 1980-talet tillbringades ganska många timmar här i samband med ringmärkning. Och det blev t.o.m. övernattning i tält vid något tillfälle. Här ett minne från något av dessa tillfällen.

En något yngre upplaga av skådarkompisen Bengt – foto: Christer Strid

Bilden ovan måste vara tagen på försommaren eftersom kabblekan står i full blom och grönskan på träden ser ganska skir ut ännu

Området är sig ganska likt än idag. Träd och buskar har givetvis växt på en del, men det nerlagda stenbrottet är sig likt.

Fågellivet denna oktoberdag var ganska sparsamt. Vädret, med lätt duggregn, bidrog säkert. Dock möttes vi av ett bekant läte. Det var korpen, en art som fanns där även på 1980-talet. Det visades sig vara en havsörn som korpen ”jagade”. Hade vi fått se havsörnen på 80-talet, hade det mer eller mindre varit en sensation. Numera har arten en annan status.

Havsörnen – en ungfågel, med korpen i släptåg – foto: Christer Strid

En annan art som också passerade idag var gladan, eller röd glada (nedan till vänster) som den numera heter. Arten började återkomma så smått när det begavs sig på 80-talet, för att numera vara vanlig långt upp i landet.

Hallabäcken den 23 oktober 2023 – foto: Christer Strid

Parmalindad fläskfilé fylld med ädelost, bacon och lök

Fläskfilén serverad – foto: Christer Strid

Så var ”gubbarna” i farten igen. Givetvis skulle vi skapa en för oss ny rätt. Och visst blev det en smakupplevelse och njutning.

Dagens måltid inledde vi med rödbetor med chèvre, honung och pinjenötter. Därefter blev det parmalindad fläskfilé fylld med ädelost, bacon och lök och till detta en ljummen, god potatissallad. Avslutningvis en god kopp kaffe med en nybakad croissant.

Snart är det dags igen för nya matlagningsförsök.

Vill du läsa lite mera om ”gubbarna” så titta in här.

Steglits – en färggrann fågel

Steglits (Carduelis carduelis), en art som tillhör familjen finkar.

Arten har genom tiderna varit en omtyckt burfågel. Dels pga. av sin vackra fjäderdräkt men även för dess fin sång. Just av lätet har steglitsen fått sitt namn, eftersom det är onomatopoetiska, dvs ljudhärmande.

Fågel ovan har jag filmat vid Sofiero våtmark, norra Helsingborg, en vacker höstdag i mitten av oktober. Här flitigt födosökande bland tistlarna.